Nu har jag läst klart 5e moseboken. Den börjar rätt så brutalt och avskyvärt. Men början för mig betyder att jag får en viss bild av boken, och jag anar vem, vad och varför.
Jag tycker också, precis som Irene, att det blir för mycket inne i polishuset, mycket prat och utredning. Och för lite om Ingrid Bergman. Upplösningen tar en annan väg än vad man har tänkt sig,eller rättare sagt vad man är van vid när man läser kriminalare.
Jag har inte läst böcker av Christina Larsson innan. det här var min första, men den har inte gjort mig vidare nyfiken på hennes böcker. kanske kan jag tänka mig att läsa fler med Ingrid bergman som kriminalkomissarie för att jag vill veta mer om henne som person.
Boken är lättläst men jag är inte vidare nyfiken på Christina larssons böcker. Den här sa mig inte så mycket.
Om jag ska sätta betyg så blir det en 3a.
Frågor till er andra som ni kan svara på om ni vill
Vad tycker du om personen Ingrid Bergman?
vad kände du inför slutet/upplösningen av boken?
har du läst böcker av Christina larsson innan?
Hej!
5:e Moseboken av Christina Larsson
Genom en kompis på facebook fick jag kännedom om Christina Larsson, eftersom jag gillar att läsa böcker som utspelar sej i Göteborgsmiljö så jag gick in på Bokus och beställde den och Slaskjobbet, som är nästa kriminalroman av CL med kriminalkommissarie Ingrid Bergman i huvudrollen.
Boken handlar om kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes team som leder en utredning av mord- och överfall som skett på Andra Långgatan i Göteborg.
Lite för mycket av arbetet inne i Polishuset på Ernst Fontells Plats, tycker jag att det blev. Från personen Ingrid Bergmans privatliv är det inte så mycket skrivet, jag gillar mer när man får reda på lite mer om de personerna som förekommer i utredningen. Här blir det lite för mycket utredning i min smak.
Visst är boken spännande och åt vilken väg som berättelsen tar kan man föga ana.
På de sista sidorna blir det mycket spännande, men jag tycker att det skulle vara mer fylligt skrivet och inte bara i korta sekvenser vad som händer.
Betyg i en skala 1 – 5 så blir det en 3a
5:e Moseboken är Christina Larssons debutroman. Slaskjobbet har jag ju oxå, det skall bli intressant att läsa den och se om hennes språk blir lite fylligare.
Må gott, önskar Irene
[…] This post was mentioned on Twitter by Irene Kårlin and Irene Kårlin, Karin. Karin said: @solvarm skriv gärna dina reflektioner här http://bit.ly/YoxQM […]
Nu har jag läst klart 5e moseboken. Den börjar rätt så brutalt och avskyvärt. men början för mig betyder att jag får en viss bild av boken, och jag anar vem, vad och varför.
Jag tycker också, precis som Irene, att det blir för mycket inne i polishuset, mycket prat. och för lite om Ingrid Bergman. Upplösningen tar en annan väg än vad man har tänkt sigg,e ller rättare sagt vad man är van vid när man läser kriminalare.
Boken är lättläst men jag är inte vidare nyfiken på Christina larssons böcker. den här sa mig inte så mycket.
Om jag ska sätta betyg så blir det en 3a.
Jag gillade boken, men irriterade mig på att poliserna förstod huvudpoängerna 120 sidor efter att jag fattat dem. Därför blev den här historien aldrig direkt spännande för mig eftersom jag hela tiden visste vad poliserna skulle hitta.
Jag tänkte att författaren borde ha förstått att det var lite väl tydligt, att hon avslöjat för mycket för tidigt. Men när jag ser andras kommentarer här, inser jag att jag själv måste inse att alla läsare tar till sig innehållet på sitt sätt. :=)
Ingrid Bergman tyckte jag verkar trevlig, men hennes tankegångar kring alla detaljer i jobbet kändes som komna från någon som bara varit där en månad (de skrevs för att läsarna skulle förstå hennes situation), medan hennes rutin visade att hon varit där i många år. Hon borde ha tänkt tankarna hon tänkte för flera år sedan – det hängde inte riktigt ihop. Ändå störde det mig inte så mycket. Och oj, vad jag är petig med böcker! ;=)
Hur som helst kändes boken sympatisk på något vis, och trots ganska många stavfel etc kunde jag leva mig in i den ganska bra. Det var lite väl mycket av handlingen som utspelade sig på kontoren, men det gör mig inte så mycket.
Jag köpte alla hennes tre böcker på samma gång på bokmässan, utan att veta något om dem annat än att de utspelar sig i Göteborgsmiljö.
Hej Eva-Lena och välkommen till en bokcirkel för alla. Ja, jag kan också känna att jag nog ska läsa en till bok av christina för att kanske få en bättre bild av henne som författare. jag känner dock, som jag skrev ovan, att jag ville ha mer djup i personen Ingrid bergman och kanske mer att ta på.
Tack, Karin.
Jag håller med, det var inte mycket djup i Ingrids karaktär. Mest fick vi se hur hon värderar andra människors beteenden och hur hon löser problem.
Ingrid privata tankar handlade mest om hur mycket tid hon tillät att jobbet tog; som om hon just hade kommit att tänka på det trots att hon jobbat med detta i flera år. Lite konstigt, som sagt.
Och – som du skriver – ganska ytligt. För utöver detta fick vi inte se något. Jag har inte läst de båda efterföljande böckerna som jag köpte än, så jag kan inte ge dig något ledtråd. ;=) Men jag kommer att läsa dem i alla fall, med ett par andra böcker emellan.
Just nu läser jag ”Leo – ett estniskt öde” av Maarja Talgre (Bonniers). Den är lite annorlunda skriven utifrån släktingars berättelser, upphittade brev och föremål samt egna iakttagelser av dottern till Leo som försvann i andra världskriget.