Tusenskönor av Kristina Ohlsson

 Jag tyckte mycket om Kristina  Ohlssons debutbok, Askungar. Och hade rätt så stora förväntningar när jag började läsa Tusenskönor.

I Tusenskönor får vi möta Fredrika Bergman ännu en gång och det har skett stora förändringar i hennes liv, på det privata planet.  Boken börjar med en händelse någonstans i Sverige. En händelse som sen präglar ett helt liv. Vi hamnar också i Bangkok där en ung svensk kvinna har mist hela sin identitet. Hon håller på att bli avskuren från resten av världen. Och hon verkar inte få någon hjälp, för alla runt omkring henne ställer sig helt oförstående till hennes förklaringar. Samtidigt så hittas ett prästpar ihjälskjutna i en lägenhet i Stockholm. Är det en självmord eller inte? Och Fredrika Bergman med kollegor får flera komplicerade fall på halsen. Och de blir varse att allt inte är som det ser ut.

Tusenskönor når inte upp till Askungars kaliber. Tyvärr. Berättelsen Är spännande och Kristina Ohlsson är bra på att bygga upp en spänning som gör att du vill vända blad. Det som är negativt är att tempot är ryckigt och att det är för många trådar att hålla koll på. Och ibland så sackar berättelsen i tempo, vilket den faktiskt inte gör i Askungar.  Fördelen med Tusenskönor var att jag, faktiskt, inte luskade ut mördaren förrän på slutet. Det ger pluspoäng.

Och  jag kommer fortsättningsvis att följa Kristina Ohlsson och jag ser med spänning fram emot den tredje boken, Änglavakter.

Mer om Tusenskönor

Förlag; Piratförlaget

Utkommer; 18 augusti

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recensioner, spänning,

Annons

Read Full Post »

Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick

Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick är tagen ur samma skola som twilight böckerna. Ung, snygg tjej i gymnasiet känner oemotståndlig dragningskraft till till mystisk, mörk och snygg kille. Olikheterna med böckerna är att när Twilight handlar om formskiftare (varulvar och vampyrer) så handlar Fallen Ängel om, just det, änglar. Och jag tyckte om den här. Jag gillar det faktum att killen som är en Fallen Ängel, är  rätt så oborstad  med lite egoistiska drag. Han är absolut ingen svärmorsdröm. Och jag kan erkänna att jag sträckläste boken i går kväll.

Fallen Ängel handlar om Nora som hamnar bredvid den nya killen Patch på en lektion. Patch är mörk, har nästintill svarta ögon och verkar rätt så stöddig och otrevlig. Nora dras oemotståndligt till honom och hans mörka ögon. Och Nora hamnar mitt i en kamp mellan det goda och det onda och kärleken till Patch kan få oanade konsekvenser.

Medans Twilight i vissa fall kan attrahera även äldre läsare än tonåringar , så tror jag att Fallen Ängel vänder sig mest till tonårsgruppen. Det här är en bra ungdomsbok som handlar om omöjligt kärlek och  som vänder sig till , mestadels, tjejer i åldern 13-16 år. Min brorsdotter som är  14 år har redan visat intresse för att läsa boken efter mig.

Så ska du köpa en bokpresent till en tjej i 14 års ålder, så är den här boken är perfekt. (tillägg och även för äldre. Jag gillade ju den)

Om boken;

Författare; Becca Fitzpatrick

Förlag; BWahlströms

Även Bokhora har skrivit  om Fallen Ängel

Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsböcker, änglar, recension, boktips, böcker

Read Full Post »

Baddaren av Emma Hamberg – Charmig sommarläsning

Idag sträckläste jag Baddaren av Emma Hamberg. Jag har suttit i skuggan och läst medans barnen har badat i den nyinköpta, stora, platspoolen. En perfekt sommardag har det varit.

Baddaren handlar om Maja som bor på en ö, Hjortholmen, i ett slott med sin mycket äldre och berömda konstnärsmake, Pelle. Maja är uttråkad och har tappat lusten till skapandet. Hon känner sig inte sedd av Pelle som stortrivs på ön och gör den ena skulpturen efter den andra och är mycket framgångsrik.  En dag så läser Maja en tidningsartikel om simskola för vuxna, mestadels invandrarkvinnor. Maja blir inspirerad och startar en simskola där vuxna personer, i två veckor på Hjortholmen ska lära sig att simma. Det blir inte som hon har tänkt sig eftersom det bara kommer tre deltagare till den två veckor långa kursen. Och ingen av dem är någon invadrarkvinna. Maja hade tänkt sig ett möte mellan olika kulturer och långa samtal på kvällarna .Men istället så kommer tre ensamma människor som behöver lära sig mer än att simma. Och några av dem är inte alltför pratglada.  Mycket kommer upp till ytan och livet förändras för alla, under dessa två heta sommarveckor på Hjortholmen.

Den här boken är lättläst och charmig. Språket är enkelt och persongalleriet är fint och igenkännande. Majas och Pelles äktenskap påminner nog om de flesta äktenskap som har harvat på i 15 år. Karin, en av de tre deltagarna på simskolan, som är en tillsynes mycket vacker och lyckad person men så trasig och ensam inuti. Jens som är  en trygg och lyckad man utåt, men bär sår från barndomen. Och så Alex, en tonåring med samma problem som många  andra tonåringar, oskulden kvar och osäker på tjejer. Sen har vi  Josefin, hjälpredan på ön som verkar vara den enda som ser allt klart och klokt och är rak och tydlig. Emma Hamberg är suverän på att skriva igenkännande. Det vet vi som har läst hennes tidigare böcker. Och jag blir inte besviken nu heller.

Emma Hamberg  skriver enkelt. Inga krusiduller. Och i vissa fall så skriver hon också riktigt roligt, så att jag sitter och skrattar högt i min solstol.  Jag tycker speciellt mycket om Majas punkter som hon krafsar ner på ett papper, där femte punkten är Bajskorv. De fyra före är vanliga, kloka punkter om hur hon ska få ordning på sitt liv. Sånt man antagligen skriver när man är 34 år,  men den femte blir Bajskorv.  Hysteriskt kul tycker jag eftersom jag känner Majas frustration när hon skriver ner punkterna. Och jag förstår henne. Ibland är livet bajskorv trots att man är 34 år.

Det här är en  charmig och trevlig bok som ger dig en stunds god läsnöje. Den får betyg 3,5 av mig. Och det här är en perfekt bokcirkelbok. Så till vintern, när det är mörkt och ruskigt där ute så ska vi bokcirkla om den här i Enbokcirkelföralla. Mycket för att känna en fläkt av sommaren som var. Och för att den väcker en del diskussioner med sin igenkänningsfaktor. Dessutom så behöver  man ta sig an något lätt och fläktigt under den långa, tunga vintern.

Baddaren av Emma Hamberg utkommer den 30/6 på Piratförlaget.
ISBN 978-91-642-0289-5

Här kan du se en intervju med Emma Hamberg på tv4

Läs även andra bloggares åsikter om recension, Emma Hamberg Baddaren, bok, böcker, skönlitteratur

Read Full Post »

Gängkrig 145 av Jens Lapidus och Peter Bergting – en upplevelse

Det är likabra jag erkänner det direkt – jag har aldrig läst en enda bok av Jens Lapidus, inte ens försökt. Varför skulle jag? Jag har utmålat böcker fulla av schablonbilder, tuttfior, mordiska män med för mycket muskler och så Stureplan. Nej, jag har inte ens lutat åt att läsa hans böcker.

Gängkrig 145 köpte jag för att jag gillade både omslaget och serietidningskonceptet. Och boken är riktigt snygg. Dessutom så står det på framsidan, med skuggig text ”stockholm noir”. Jag gillar noir och tyckte att – varför inte? Och jag är inte besviken. Serierna är snyggt tecknade av illustratören Peter Bergting och bara de är i sig en upplevelse. Berättelsen är våldsam och det börjar med en våldtäkt som urartar i ett Gängkrig i området med postnummer 145. Mahmud är den det handlar om, han är bror till Jivan som blir våldtagen och trots att han ber henne att gå till polisen och anmäla händelsen, så väljer han att själv, ändå, att hämnas det som har hänt. Det är söderort, det är gäng, unga tuffa killar, utsatta tjejer, efterlyst på tv3 och det är polisen. En riktigt hårdkokt berättelse som inte lämnar någon oberörd för den är rätt så obehaglig ibland.

Och då ska jag komma till det faktum att jag aldrig har läst Jens Lapidus innan. Det tänker jag göra nu däremot och det för att jag gillade Gängkrig 145.

Läs även andra bloggares åsikter om Gängkrig 145, jens Lapidus, recension, bok, böcker

Read Full Post »

Recension på pocket; En mörkrädd pojke av Justin Evans

Jag gillar skräck på bok. Inte på film, men på bok. Varför vet jag inte, det  kan bero på att när jag läser boken så kan jag bestämma hur mycket skräck det ska bli och jag kan skapa mina egna bilder. När det gäller film, så måste jag titta på någon annans bild av boken. Och när det gäller skräck, så vill de ha lite mer (ibland för mycket) på film.Den första författare jag har läst som skrev skräck av Allan Edgar Poe och för mig är han vägledande när jag läser just skräckromaner.

Nu ska jag recensera En mörkrädd pojke av Justin Evans (boken kommer ut på pocket den 15 mars, Bonnier Pocket) som inte alls har några likheter med Edgar Allan Poes verk. Den enda likhet är att även Justin Evans är från USA och uppväxt i Virginia, precis som Edgar Allan Poe.

En Mörkrädd pojke är Justin Evans debutroman, en roman som han har författat ihop på New Yorks caféer under sina lediga tider. Och utgår man ifrån debuten, så är det inget större fel på den här boken. Det är bra skräck. Suggestiv och kuslig. 

Det handlar om George Davis. George har en fobi och det är att han inte kan ta i sin nyfödda son. Inte ens peta på honom. Ibland går han in i sonens sovrum och står där och tittar på sitt barn. Det är vad han kan förmå sig att göra. George Davis fru tvingar iväg honom till en terapeut, och där hos terapeuten nystas det upp dolda, mörka och skrämmande saker från Georges barndom. Vad var det som hände när George var 11 år?

Vi får följa George Davis i nutid och även läsa hans anteckningar från när han var 11 år eftersom terapeuten har gett honom i hemläxa att skriva ner allt som hände då. Vi kastas mellan nutid och dåtid. Vi får sakta men säkert en bild av det skrämmande monster som lurar i bakgrunden och vi får tillslut reda på varför George inte kan vara i närheten av sin son. Och vi ställer frågan, finns det en mörk skrämmande kraft i Georges liv, och vad vill den här kraften?

Om du läser skräck, så ska det ta. Du ska bli rädd. Eller åtminstone drömma lite mardrömmar. Annars så har inte skräckromanen gjort vad den ska. En mörkrädd pojke gör vad den ska. Den kryper  under skinnet och man känner ett smått obehag. Det jag däremot saknar i boken att  Justin Evans har inte lyckats med att knyta ihop hela säcken. Vi får inte förklaringar på allt, men det kan också delvis bero på att allt går inte att förklara.

Så bädda ner dig i sängen, tänd sänglampan och läs boken så får du en god stund av suggestiv skräck som får dig att sova lite smådåligt.

Jag ger boken 3.5 i betyg. En klart läsvärd skräckstund.

Originaltitel; A good and a happy child, Bandtyp Pocket  ISBN 9789174290905, Antal sidor 369. Utgivningsdatum på pocket 15/3-10

Läs även andra bloggares åsikter om skräckroman, skräck, En mörkrädd pojke av Justin Evans, recension, bok, böcker, boktips

Read Full Post »

Recension på pocket; Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

 Boken Någon sorts frid  (månpocket)är systrarna Grebe och Träffs romandebut. Och det är så jag har läst den. Med debuten i bakgrunden.

Boken handlar om Siri som är psykoterapeut, hennes dagar går åt att lyssna på andra smärta och mörka monster. Siri är själv en rätt så inbunden och komplicerad person med en egen sorg och smärta. Hon är oerhört mörkrädd och ändå bor hon ensam i en stuga ute i skärgården. Där händer märkliga ting och Siri känner sig iakttagen, ensam och rädd.En dag får hon ett brev, med bilder på sig själv. Och vi undrar är Siri på gränsen till galenskap eller finns det någon där ute?

Mellan raderna i boken så kan jag läsa mig till  jag Camilla Grebe och Åsa Träffs fabläs för författaren John Ajvide Lindqvist som också han har mycket skärgård och hav i sina böcker. Även i Någons sorts frid så spelar naturen och dess mystik en stor roll. Jag är själv en stor fan av John Ajvide Lindqvist, så jag tycker om greppet med naturen som skiftar efter händelser och situation.

Någon Sorts Frid  är  mycket spännande och lättläst. Med lättläst så menar jag att intrigen inte är alltför invecklad, ibland kan den kännas för enkel Men jag gillar det, eftersom det är en bra bok att ha med sig i väskan på semestern, läsa på flyget eller tåget. Eller när du ligger där på stranden under en skuggande palm så är den här boken perfekt. Och som debutroman är den riktigt bra. Jag ser fram emot Camilla Grebe och Åsa Träffs nästa bok.

Här kan ni läsa en intervju med systrarna Grebe och Träff.

Vi nätbokcirklar om Någon Sorts Frid nu i Mars. Och jag kommer att lägga in den här texten under det inlägget med några frågor till.

Jag ger boken betyg 3,5.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, pocket, bok, böcker, boktips, Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

Read Full Post »