Stefan Tegenfalk är en av grundarna till bredbandsbolaget. Nu debuterar han med deckarromanen ”Vredens Tid”. ”Debuten har redan väckt uppmärksamhet, bland annat hos Iwan Morelius på Svenska Deckarakademin som säger ”… den här fullfjädrade debut-thrillern plockar jag utan minsta tvekan in bland ÅRETS BÄSTA BÖCKER”.
Jag fick en mailintervju med Stefan Tegenfalk, och ställde en del frågor om boken, hans nya författarkarriär samt vad som händer sen…
1. Du är just nu aktuell med boken Vredens tid, en thriller där vi får träffa den cyniske kriminalkommissarien Walter Gröhn och hans unga kollega Jonna de Brugge. Hur kom du fram till dessa två personporträtt, som dessutom är sina motsatser?.
När jag hade bestämt mig för att börja skriva uppstod Walter och Jonnas personligheter under skrivandets gång. Det var inget jag hade
planerat i förväg. Jag tecknade ned deras liv och bakgrund samtidigt som historien tog sin form. Ju mer jag lärde känna dem desto mer drog de iväg på varsin kant. Jag blev fascinerad över att gestalta samspelet mellan två ytterligheter. Ung mot gammal, kvinna mot man.
Vidsynt mot trångsynt, överklass mot arbetarklass, och så vidare. Samtidigt måste de fungera tillsammans och dra åt samma håll. Inte
alldeles enkelt men jag blev rätt nöjd med deras personligheter till slut. Numera känns de som ett par väldigt nära vänner till mig. En
lätt surrealistisk känsla måste jag säga.
2. Steget från att ha startat Bredbandsbolaget till att bli författare till spänningsromaner kan verka rätt så långt. Eller finns det likheter, tycker du? Eller har du haft dessa böcker i huvudet ett tag och nu har tiden kommit där du kan sitta ner och skriva?
Samtidigt som Jonas Birgersson startade Bredbandsbolget var vi några entreprenörer som hade dragit igång ett likvärdigt bredbandsbolag. Vi beslöt rätt så omgående att göra gemensam sak. Tillsammans skulle vi bli starkare vilket behövdes med Telia som konkurrent. Ett år senare var vi flera hundra anställda. Har nog alltid varit kreativ med tankarna långt borta bland olika problemlösningar. Inte helt olikt att skiva en kriminalroman med karaktärer som även de måste lösa problem. Dock måste man först skapa problemen som ska lösas vilket var nytt för mig. Jag fick historien ganska omgående i huvudet och den växte inom några dagar i omfattning. Räknade ut att det skulle behövas minst trettonhundra sidor för att få ned historien på papper. Jag blev därför tvungen att klyva den i tre delar.
3. Hur kom det sig att din debut blev just spänningsgenren?
Det beror nog på att jag skriver som jag själv skulle vilja läsa en bok. Poesi eller kärleksromaner är nog inget för mig även om stänk av
dessa bör finnas även i en deckare. Man måste också ha något att säga tycker jag. Kanske inte nödvändigtvis ett budskap men i alla fall
sådant som väcker frågor att fundera över. För mig var det döden och det som är relaterat till den. Döden är på sätt och vis även den en
motsägelse. Vi vet att vi garanterat för eller senare får möta den, men därefter vet vi inte det minsta om den. Kring det temat rör sig
historien.
4. Jag har varit inne på din hemsida och läst din presentation dig själv. Och där står det att du egentligen inte har varit så intresserad av böcker i romanform, utan det är något som har kommit till under senare år. Det låter så enkelt när jag läser den lilla texten om hur du började skriva trilogin, där Vredens Tid är första delen. Är det så enkelt? Vad behöver man ha för att få ihop tre spännande böcker? Eller vad har du som andra inte har?
Jag har nog inget andra inte har. Tror alla har förmågan att skriva, det gäller bara att hitta den där inne i sig själv och låta kreativiteten komma ut. Hur själva processen går till vet jag faktiskt inte. Plötsligt finns materialet där i huvudet och sedan är det bara att sätta sig ned och dokumentera. Kan nog inte förklara det på något annat sätt.
5. I boken så nämner en av bovarna Lisbeth Salander, Stieg Larssons hjältinna. Hur influerad är du av Stig Larssons böcker och framgången med dessa?
Jag började skriva innan jag visste vem Stieg Larsson var. Men eftersom snart varenda en i min omgivning gick med en Millenium bok i
handen började även jag till slut läsa dem. Jag måste säga att jag blev rätt tagen av hans öde och att han aldrig fick uppleva sin enorma
framgång. Dessutom stod han för något som tilltalade mig – orättvisa. Hans böcker blev nästan till en folkrörelse i bokläsning och något
väldigt unikt och jag ville ta med det som en typ av tidsstämpel. Rent literärt har Stieg Larsson emellertid inte influerat mig. Dock har han en fantastisk drivkraft i sin text. Det är bara att ta av sig hatten och buga.
6. Vad gör du just nu? Är det författarlivet som gäller eller har du andra planer också? Och om det är författarlivet som gäller, håller du på att skriva något nytt?
Är mitt uppe i tredje och avslutande delen med titeln ”Den felande länken”. Den är svår att skriva och tar mycket tid och kraft. Jag vill ha den supertät och är nästan maniskt självkritisk vilket konsumerar mycket tid. En del av handlingen är dessutom förlagd till Frankrike vilket inte direkt underlättar det hela. Till det är det översättningar av ”Vredens tid” till Engelska och nu senast Tyska som
tar en del tid även om jag inte gör själva översättningen själv. Så resten av året och en bit in i nästa är det skrivande som gäller
tillsammans med mitt vanliga yrke så klart.
Vi kommer att twittercirkla om Vredens Tid den 15/8 kl.19.30.
Läs även andra bloggares åsikter om författare, intervju, Stefan Tegenfalk
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Jag älskar pappersbilagan boklördag i DN. Den och en kopp kaffe på morgonen, så är jag lycklig. Idag har Boklördag en artikel om Maria Sveland, ni vet hon Bitterfittan, som i september återigen är aktuell, och då med romanen ”Att Springa”.
Enbokcirkelföralla 