Jag har läst ”Barnen” av Ida Jessen. En roman i sakta mak som handlar om Solvej som har kommit på lite kant med livet. Solvej flyttar till det lilla samhället Hvium för att komma närmare sin femåriga dotter, Christiane. En dotter som hon övergav på grund av en tillfällig och het romans. Det är svårt att närma sig dottern och det är även svårt för Solvej att få sin föredetta man att tro på hennes intentioner, att den här gången ska hon sköta sin roll som mamma. Solvej möter även Soren som hon hyr sitt hus av och han är oerhört hjälpsam till att börja med, men det visar sig att han har baktankar.Solvej har ett rätt så komplicerat förhållande till sin dotter, men inte heller ett alltför enkelt till sin egen mamma. Solvej för mig är en osäker kvinna som försöker vara alla till lags, men det fungerar inte speciellt bra. Hon ses som frigjord och stark till ytan men innerst inne så är hon skör och osäker.
Jag tycker mycket om den här boken. Det handlar om bandet mellan föräldrar och barn, den svåra rollen som förälder som ibland kanske inte funkar. Och har du lämnat något. Kan du då få det tillbaka eller göra det ogjort? Det handlar också om det som pyr under ytan, att allt inte är som det ser ut. Och ibland måste man lära sig av sina egna misstag.
Barnen fick 2009 De Gyldne Laurbær – de danska bokhandlarnas pris för årets bästa roman. Det förstår jag. Det är den bästa jag har läst i år.
Utkommer den 12/8
Förlag är Kabusa Böcker
Läs även andra bloggares åsikter om recension, bok, böcker, skönlitteratur