Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Betyg 4’

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl, har inte bara en underbar titel utan det är också en underbar liten bok.  En underbar bok om kärlek. Det handlar  om kärlekshistorien mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen som nästan helt utspelar sig genom deras brevväxling. Urban var godsägare i Linköping, gift och hade fyra barn. Ellen levde ensam och arbetade i Stockholm. Två litterära personer, fast med helt olika förutsättningar och liv.

Jag tycker att Anneli Jordahl breskriver den platoniska kärleken mellan Ellen Key och Urban von Feilitizen på ett vackert sätt. Du känner deras längtan i varje ord som är skrivet i boken.  De möts bara ett fåtal gånger, så breven blir deras länk. I breven diskuterar de litteratur, utbyter erfarenheter och ger varandra stöd. Urban von Feilitzen kommer aldrig att lämna sin familj för Ellen Keys skull, vilket gör henne förtvivlad. Hon kommer att leva ett liv barnlös.

Det är en sorglig berättelse men ack så vacker. Läs den.  Och jag vill tillägga att den här boken skulle vara en perfekt bokcirkelbok. Ett tips till er som funderar på vad ni ska bokcirkla om.

Fiktivieter har också skrivit om om boken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Read Full Post »

Varför mördar man sin dotter av Emre Güngör och Nima Dervishvar ett impulsköp på pocketshop. Ingen bok jag hade hört tala som innan faktiskt. Innan jag såg den i skyltfönstret. Boken tar upp begreppet och företeelsen  hedersmord, men från förövrarens situation istället för offret.  Frågan ställs, varför mördar man sin dotter?

Jag brukar läsa Nima Dervish krönikor i Stockholm City, och jag har alltid gillat hans frispråkighet. Däremot så är Emre Güngör en ny bekantskap för mig. Och jag gillar deras samspel i Varför mördar man sin dotter. Boken tar upp de svenska offer som vi har läst om i tidningarna, Fadime, Pela och Sara. Författarna vill förstå hur de tänker, de som mördar sina döttrar eller systar. Och författarna funderar över och diskuterar orsakerna till en sådan händelse.  De möter dessa fäder och bröder och en del möten är verkligen känslosamma och förövrarna förstår inte sitt brott. Frågor om hederskultur, kultur, religion och grupptryck ställs. Jämförelser med andra företeelser i samhället.

Det här är en nödvändig och tänkvärd bok  som bör finnas i var politikers hand. Viktigt och tyvärr, nödvändigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Jag har följt Sandra Gustafsson i många år genom hennes bloggande. Hon började långt innan bloggen blev en hype och ett sätt att synas på. Hon kanske var den första författarbloggen? (någon får gärna rätta mig om jag har fel)

Svedd är Sandra Gustafssons andra roman och hennes debut inom genren spänning, det är en psykologisk spänningsroman. Och jag gillar den. Skarpt.

I Svedd får vi möta Helena. Helena är en trasig ung kvinna som sitter inspärrad på psyket. Vi vet inte varför utan vi får läsa hennes berättelse genom samtalen hon har med psykologen. Vi får möta David, hennes enda kärlek som fick allt att brisera. Vi får möta mamma som är oförmögen att älska sin dotter och vi får i sinsom tid reda på varför. Vi möter också pappan som förstör sitt barns liv på det mest groteska sätt man kan tänka sig.

Sandra Gustafsson bygger upp spänningen sida efter sida. Vem är Helena? Vad har hon gjort? och varför har hon gjort det? Jag kan inte släppa boken utan måste hela tiden läsa vidare eftersom jag vill veta vem Helena är.  Och det är ingen skön läsning. Den är obehaglig och i vissa passage av boken så vänder sig magen av äckel och jag känner Helenas utsatthet och ensamhet. En krossad kvinna som inte hade något val.

Det här är en riktigt bra bok. Psykologisk spänning när det är som bäst och byggs upp bit för bit. Och jag tycker att Sandra Gustafsson ska skriva mer inom den här genren. Är den första boken så här bra, så är chansen att den andra blir ännu bättre.

Läs även andra bloggares  åsikter om , , ,

Read Full Post »

Kjell är tjock och har stora glasögon. Han är inte som andra, vill nog inte heller vara som andra. Och ändå har jag haft honom i sängen flera kvällar i rad. Och han är uppskattad. Jag tycker om Kjell.

Kjell” av Kjell Eriksson handlar om att vara annorlunda, utsatt och mobbad. Jag läser också boken som en satirisk berättelse över 70 och 80 -talet. Då alla skulle vara ett kollektiv, tänka lika och vara lika. Och i Täby där Kjell bor, bor alla i en likadan skokartong. De är så lika och man ser inte vad som är upp eller ner. Så en gång så hade någon klottrat på ett av  husen ”Denna sida upp

 Hur mycket som är självbiografiskt vet jag inte och hur mycket som är en efterhandskonstruktion vet jag inte heller. Ibland känns det lite som nog vissa delar är en efterhandskonstruktion. Men det spelar ingen roll, syftet med boken når fram. Och jag känner igen mig i Kjells eget sökande efter just den där Kjell, hans som finns där bakom glasögonen och under hullet. Han som vill vara alla till lags men ändå inte. Han som blir mobbad.

Kjell” pendlar från att vara en vansinnigt roligt bok till att vara sorglig och jobbig. Jag känner det lilla barnets utsatthet när läraren utser honom som hackkyckling. De vuxnas makt som förstör så fruktansvärt mycket och kan förstöra ett barns hela föreställningsvärld. Sen tycker jag att det är vansinnigt roligt när Kjell som 9-åring löper bärsärk och far fram som en ångvält på sex killar från sexan och skriker ” Hälften är muskler och hälften är semlor, jag kan sätta mig på dig tills du blir platt” . Fast egentligen så är det tragikomiskt och skrattet kan lätt sätta sig i halsen.

Fast jag älskar ”Kjell”, han får mig att skratta och han får mig att gråta. Och jag läser roliga delar i boken högt för hela min familj och alla älskar den.

Det här är en bok alla borde läsa. Och ett tips från mig är att skolorna bör köpa in den här och dela ut till skoleleverna. En bok om mobbing som är skriven på ett roligt, galet och sorgligt sätt med ett språk som skiftar utefter att Kjell blir äldre. Köp den, låna den men framför allt läs den!

Även pocketblogg har recenserat den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Kjell av Kjell Eriksson

Read Full Post »

Saker som aldrig händer” är en ungdomsbok av Johanna Lindbäck och även min första bekantskap med henne. ”Saker som aldrig händer handlar om Andreas som just har flyttat hem till sin pappa eftersom mamma har fått  jobb i Stockholm. Han kommer tillbaka till det område där han bodde tillsammans med mamma och pappa innan skilsmässan. Barndomskompisen Erik finns kvar och även små glimtar av Andreas och Eriks barndomsrelation. De hittar tillbaka till varandra, sakta men säkert och trevande försöker de hitta en ny realtion till varandra. Andreas tjej Hanna finns också med i bilden. Andreas känner att hon håller på att glida iväg och han vet inte hur han ska göra. Sen händer det som aldrig händer och allt blir jobbigt för en stund. Hur går man vidare efter ett svek? och vad gör man när saker som aldrig händer faktiskt händer?

Det här är min första bekanskap med Johanna Lindbäck och jag tycker mycket om den nyförvärvade bekantskapen. Hon sätter ord på hur det kan vara att stå på gränsen till vuxenliv fast ändå inte vara vuxen. Och att bli sviken, hur hårt det kan kännas. Jag tycker om Johanna Lindbäcks språk och hennes stil.  Jag gillar också det faktum att hon skriver om unga killar som pratar känslor. Så pass mycket att jag redan har gett boken till  min tonårsson och själv tänker jag gå till biblioteket och läsa hennes andra ungdomsböcker som hon har skrivit.

Även en bok om dagen har recenserat ”Saker som aldrig händer

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Lila Hibiskus(Albert Bonniers) är Chimanda Ngozi Adichies debutoman, men den utkommer inte i Sverige förrän nu, efter Chimamanda Ngozi Adichies andra roman, En halv gul sol.

Lila Hibiskus handlar om tonårsflickan Kambilbis berättelse. Hon lever i Nigeria med mamma, pappa och sin bror. Pappa Eugene är en man som styr sin familj med järnhand och förtryck. Pappa Eugene är djupt troende katolik med en snedvriden uppfattning om vad som är gott och vad som är ont. Hemma är han en grym man som misshandlar sin fru och sina barn. På alla möjliga sätt. Utanför hemmet är han en väl ansedd man som äger en tidning och hjälper mindre bemedlade bybor.

Pappa Eugene har en syster,  Iofema, dit Kambili och hennes bror får åka några dagar på skollovet. Iofema är inte alls som Eugene. Hemma hos faster Iofema och hennes barn, skrattar man. Det är högt i tak och de finner en glädje i sin tro, istället för mörker och straff som Kambili och Jajja har lärt sig i sitt hem. Vistelsen hemma hos fastern är början till förändring för Kambili och hennes bror.

Den här familjen är som ett Nigeria i miniformat med sina religiösa slitningar och inbördeskrig. Fadern står för  kolonialväldet, Igobofolket är fastern och farfar. Förtryck och våld utsätt barnen och deras mamma för. Men i slutet så är det folket som vinner tillbaka sin frihet.

Det är en fantastisk berättelse, oerhört stark och vacker. Trots allt. Lila Hibiskus är en bok du sträckläser och jag lovar att efter den här vill du bara läsa mer av Chimanda Ngozi Adichie.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Det är rätt så anmärkningsvärt att en av de bästa skildrarna av utanförskap är skräckförfattare. Eller så är det inte anmärkningsvärt. Välj själv. Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist är en grym studie i utanförskap men också i kärlek. Och i början vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den.

Lilla Stjärna handlar om två utstötta flickor som har olika start i livet, men bär båda på något mörkt som blir större av utanförskapet. Therese hittas som baby i skogen, (där hon har lämnats för att dö),  av den avdankade dansbansartisten Lennart.  Den lilla babyn har en mycket vacker röst och Lennart bestämmer sig för att ta henne till sig och gömma henne i källaren för att sen skapa en stor sångartist av henne. Den andra flickan Teresa föds i en vanlig familj men upplever sig själv som grå, ensam och annorlunda.  Dessa två flickor möts under tonåren och deras utanförskap utmynnar i skräck, blod och ond bråd död. Allt kulminerar under Allsång på Skansen, en slags splatter mitt i svenska myllan.

Den jag egentligen fastnar för i boken är Jerry. Jerry är Lennarts son och han är uppväxt under mycket kärlekslösa förhållanden. Men när jag läser boken, som inte bara är blodfylld och mörk, så ser jag den enda personen som verkligen älskar Therese och hjälper henne. Dock så är inte heller Jerry den som ”vet” hur man älskar men han gör det på sitt sätt, eftersom han också är damage gods. Jerry är också den enda som Therese egentligen bryr sig om, trots sin autistiska tillstånd. Mellan dem växer det upp någon slags syskonkärlek som kanske inte är som det borde vara, men kärleken finns där iallafall.

Det här är en mörk berättelse, och den stänker blod. Alla människor i boken är skadade på den ena eller andra sättet. Och, trots att Therese står för de asbolut blodigaste händelserna i boken, så kan man fundera om hon verkligen är ondare än Lennart.Han  som låser in henne i sin källare och dessutom slår sönder sin frus knän med en hammare.   

Det här är en bok om kärlek, tro det eller ej. En bok om kärlek i den mest blodiga form du kan tänka dig. Och jag gillar det. Gör du?

Fler recensioner

DN

Bokhora

SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »