Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl, har inte bara en underbar titel utan det är också en underbar liten bok.  En underbar bok om kärlek. Det handlar  om kärlekshistorien mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen som nästan helt utspelar sig genom deras brevväxling. Urban var godsägare i Linköping, gift och hade fyra barn. Ellen levde ensam och arbetade i Stockholm. Två litterära personer, fast med helt olika förutsättningar och liv.

Jag tycker att Anneli Jordahl breskriver den platoniska kärleken mellan Ellen Key och Urban von Feilitizen på ett vackert sätt. Du känner deras längtan i varje ord som är skrivet i boken.  De möts bara ett fåtal gånger, så breven blir deras länk. I breven diskuterar de litteratur, utbyter erfarenheter och ger varandra stöd. Urban von Feilitzen kommer aldrig att lämna sin familj för Ellen Keys skull, vilket gör henne förtvivlad. Hon kommer att leva ett liv barnlös.

Det är en sorglig berättelse men ack så vacker. Läs den.  Och jag vill tillägga att den här boken skulle vara en perfekt bokcirkelbok. Ett tips till er som funderar på vad ni ska bokcirkla om.

Fiktivieter har också skrivit om om boken.

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recension, pocket

Annons

Read Full Post »

Varför mördar man sin dotter?

Varför mördar man sin dotter av Emre Güngör och Nima Dervishvar ett impulsköp på pocketshop. Ingen bok jag hade hört tala som innan faktiskt. Innan jag såg den i skyltfönstret. Boken tar upp begreppet och företeelsen  hedersmord, men från förövrarens situation istället för offret.  Frågan ställs, varför mördar man sin dotter?

Jag brukar läsa Nima Dervish krönikor i Stockholm City, och jag har alltid gillat hans frispråkighet. Däremot så är Emre Güngör en ny bekantskap för mig. Och jag gillar deras samspel i Varför mördar man sin dotter. Boken tar upp de svenska offer som vi har läst om i tidningarna, Fadime, Pela och Sara. Författarna vill förstå hur de tänker, de som mördar sina döttrar eller systar. Och författarna funderar över och diskuterar orsakerna till en sådan händelse.  De möter dessa fäder och bröder och en del möten är verkligen känslosamma och förövrarna förstår inte sitt brott. Frågor om hederskultur, kultur, religion och grupptryck ställs. Jämförelser med andra företeelser i samhället.

Det här är en nödvändig och tänkvärd bok  som bör finnas i var politikers hand. Viktigt och tyvärr, nödvändigt.

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recension

Read Full Post »

Svedd av Sandra Gustafsson

Jag har följt Sandra Gustafsson i många år genom hennes bloggande. Hon började långt innan bloggen blev en hype och ett sätt att synas på. Hon kanske var den första författarbloggen? (någon får gärna rätta mig om jag har fel)

Svedd är Sandra Gustafssons andra roman och hennes debut inom genren spänning, det är en psykologisk spänningsroman. Och jag gillar den. Skarpt.

I Svedd får vi möta Helena. Helena är en trasig ung kvinna som sitter inspärrad på psyket. Vi vet inte varför utan vi får läsa hennes berättelse genom samtalen hon har med psykologen. Vi får möta David, hennes enda kärlek som fick allt att brisera. Vi får möta mamma som är oförmögen att älska sin dotter och vi får i sinsom tid reda på varför. Vi möter också pappan som förstör sitt barns liv på det mest groteska sätt man kan tänka sig.

Sandra Gustafsson bygger upp spänningen sida efter sida. Vem är Helena? Vad har hon gjort? och varför har hon gjort det? Jag kan inte släppa boken utan måste hela tiden läsa vidare eftersom jag vill veta vem Helena är.  Och det är ingen skön läsning. Den är obehaglig och i vissa passage av boken så vänder sig magen av äckel och jag känner Helenas utsatthet och ensamhet. En krossad kvinna som inte hade något val.

Det här är en riktigt bra bok. Psykologisk spänning när det är som bäst och byggs upp bit för bit. Och jag tycker att Sandra Gustafsson ska skriva mer inom den här genren. Är den första boken så här bra, så är chansen att den andra blir ännu bättre.

Läs även andra bloggares  åsikter om Svedd av Sandra Gustafsson, bok, böcker, recension

Read Full Post »

Jag har legat med Kjell i sängen, flera kvällar i rad nu..

Kjell är tjock och har stora glasögon. Han är inte som andra, vill nog inte heller vara som andra. Och ändå har jag haft honom i sängen flera kvällar i rad. Och han är uppskattad. Jag tycker om Kjell.

”Kjell” av Kjell Eriksson handlar om att vara annorlunda, utsatt och mobbad. Jag läser också boken som en satirisk berättelse över 70 och 80 -talet. Då alla skulle vara ett kollektiv, tänka lika och vara lika. Och i Täby där Kjell bor, bor alla i en likadan skokartong. De är så lika och man ser inte vad som är upp eller ner. Så en gång så hade någon klottrat på ett av  husen ”Denna sida upp”

 Hur mycket som är självbiografiskt vet jag inte och hur mycket som är en efterhandskonstruktion vet jag inte heller. Ibland känns det lite som nog vissa delar är en efterhandskonstruktion. Men det spelar ingen roll, syftet med boken når fram. Och jag känner igen mig i Kjells eget sökande efter just den där Kjell, hans som finns där bakom glasögonen och under hullet. Han som vill vara alla till lags men ändå inte. Han som blir mobbad.

”Kjell” pendlar från att vara en vansinnigt roligt bok till att vara sorglig och jobbig. Jag känner det lilla barnets utsatthet när läraren utser honom som hackkyckling. De vuxnas makt som förstör så fruktansvärt mycket och kan förstöra ett barns hela föreställningsvärld. Sen tycker jag att det är vansinnigt roligt när Kjell som 9-åring löper bärsärk och far fram som en ångvält på sex killar från sexan och skriker ” Hälften är muskler och hälften är semlor, jag kan sätta mig på dig tills du blir platt” . Fast egentligen så är det tragikomiskt och skrattet kan lätt sätta sig i halsen.

Fast jag älskar ”Kjell”, han får mig att skratta och han får mig att gråta. Och jag läser roliga delar i boken högt för hela min familj och alla älskar den.

Det här är en bok alla borde läsa. Och ett tips från mig är att skolorna bör köpa in den här och dela ut till skoleleverna. En bok om mobbing som är skriven på ett roligt, galet och sorgligt sätt med ett språk som skiftar utefter att Kjell blir äldre. Köp den, låna den men framför allt läs den!

Även pocketblogg har recenserat den.

Läs även andra bloggares åsikter om pocket, pocketböcker, recension, boktips, böcker, Kjell av Kjell Eriksson

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Kjell av Kjell Eriksson

Read Full Post »

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

”Saker som aldrig händer” är en ungdomsbok av Johanna Lindbäck och även min första bekantskap med henne. ”Saker som aldrig händer ” handlar om Andreas som just har flyttat hem till sin pappa eftersom mamma har fått  jobb i Stockholm. Han kommer tillbaka till det område där han bodde tillsammans med mamma och pappa innan skilsmässan. Barndomskompisen Erik finns kvar och även små glimtar av Andreas och Eriks barndomsrelation. De hittar tillbaka till varandra, sakta men säkert och trevande försöker de hitta en ny realtion till varandra. Andreas tjej Hanna finns också med i bilden. Andreas känner att hon håller på att glida iväg och han vet inte hur han ska göra. Sen händer det som aldrig händer och allt blir jobbigt för en stund. Hur går man vidare efter ett svek? och vad gör man när saker som aldrig händer faktiskt händer?

Det här är min första bekanskap med Johanna Lindbäck och jag tycker mycket om den nyförvärvade bekantskapen. Hon sätter ord på hur det kan vara att stå på gränsen till vuxenliv fast ändå inte vara vuxen. Och att bli sviken, hur hårt det kan kännas. Jag tycker om Johanna Lindbäcks språk och hennes stil.  Jag gillar också det faktum att hon skriver om unga killar som pratar känslor. Så pass mycket att jag redan har gett boken till  min tonårsson och själv tänker jag gå till biblioteket och läsa hennes andra ungdomsböcker som hon har skrivit.

Även en bok om dagen har recenserat ”Saker som aldrig händer”

Läs även andra bloggares åsikter om recension, bok, böcker, ungdomsböcker

Read Full Post »

Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Lila Hibiskus(Albert Bonniers) är Chimanda Ngozi Adichies debutoman, men den utkommer inte i Sverige förrän nu, efter Chimamanda Ngozi Adichies andra roman, En halv gul sol.

Lila Hibiskus handlar om tonårsflickan Kambilbis berättelse. Hon lever i Nigeria med mamma, pappa och sin bror. Pappa Eugene är en man som styr sin familj med järnhand och förtryck. Pappa Eugene är djupt troende katolik med en snedvriden uppfattning om vad som är gott och vad som är ont. Hemma är han en grym man som misshandlar sin fru och sina barn. På alla möjliga sätt. Utanför hemmet är han en väl ansedd man som äger en tidning och hjälper mindre bemedlade bybor.

Pappa Eugene har en syster,  Iofema, dit Kambili och hennes bror får åka några dagar på skollovet. Iofema är inte alls som Eugene. Hemma hos faster Iofema och hennes barn, skrattar man. Det är högt i tak och de finner en glädje i sin tro, istället för mörker och straff som Kambili och Jajja har lärt sig i sitt hem. Vistelsen hemma hos fastern är början till förändring för Kambili och hennes bror.

Den här familjen är som ett Nigeria i miniformat med sina religiösa slitningar och inbördeskrig. Fadern står för  kolonialväldet, Igobofolket är fastern och farfar. Förtryck och våld utsätt barnen och deras mamma för. Men i slutet så är det folket som vinner tillbaka sin frihet.

Det är en fantastisk berättelse, oerhört stark och vacker. Trots allt. Lila Hibiskus är en bok du sträckläser och jag lovar att efter den här vill du bara läsa mer av Chimanda Ngozi Adichie.

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recension, skönlitteratur, Afrika

Read Full Post »

Lilla Stjärna – skräck om schlager och utanförskap

Det är rätt så anmärkningsvärt att en av de bästa skildrarna av utanförskap är skräckförfattare. Eller så är det inte anmärkningsvärt. Välj själv. Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist är en grym studie i utanförskap men också i kärlek. Och i början vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den.

Lilla Stjärna handlar om två utstötta flickor som har olika start i livet, men bär båda på något mörkt som blir större av utanförskapet. Therese hittas som baby i skogen, (där hon har lämnats för att dö),  av den avdankade dansbansartisten Lennart.  Den lilla babyn har en mycket vacker röst och Lennart bestämmer sig för att ta henne till sig och gömma henne i källaren för att sen skapa en stor sångartist av henne. Den andra flickan Teresa föds i en vanlig familj men upplever sig själv som grå, ensam och annorlunda.  Dessa två flickor möts under tonåren och deras utanförskap utmynnar i skräck, blod och ond bråd död. Allt kulminerar under Allsång på Skansen, en slags splatter mitt i svenska myllan.

Den jag egentligen fastnar för i boken är Jerry. Jerry är Lennarts son och han är uppväxt under mycket kärlekslösa förhållanden. Men när jag läser boken, som inte bara är blodfylld och mörk, så ser jag den enda personen som verkligen älskar Therese och hjälper henne. Dock så är inte heller Jerry den som ”vet” hur man älskar men han gör det på sitt sätt, eftersom han också är damage gods. Jerry är också den enda som Therese egentligen bryr sig om, trots sin autistiska tillstånd. Mellan dem växer det upp någon slags syskonkärlek som kanske inte är som det borde vara, men kärleken finns där iallafall.

Det här är en mörk berättelse, och den stänker blod. Alla människor i boken är skadade på den ena eller andra sättet. Och, trots att Therese står för de asbolut blodigaste händelserna i boken, så kan man fundera om hon verkligen är ondare än Lennart.Han  som låser in henne i sin källare och dessutom slår sönder sin frus knän med en hammare.   

Det här är en bok om kärlek, tro det eller ej. En bok om kärlek i den mest blodiga form du kan tänka dig. Och jag gillar det. Gör du?

Fler recensioner

DN

Bokhora

SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Lilla stjärna, John Ajvide Lindqvist, bok, böcker, recension

Read Full Post »

Den föraktade Falukorven (om ketshupkrig och fredagsmys)

Jag skrattar högt när jag läser ”Den föraktade Falukorven, om ketchupkrig och fredagsmys” av Karin Ahlborg (ordfront). Jag vet inte om det är meningen att jag ska skratta. Men den är skitrolig. Om jag uttrycker mig milt.

Karin Ahlborg är till vardags matskribent på Aftonbladet. I boken ”Den föraktade falukorven” så går hon till ett rasande angrepp mot den förfinade matkulturen som ser ner på fredgasmys och familjer som klämmer i sina stackars små barn halvfabrikat. Hon ställer frågan; vad är halvfabrikat? det kan lika gärna vara mjöl eftersom vi inte står hemma i vårt kök och maler mjölet. Eller är det finrestaurangen dit du går och äter din fina kycklingfilé fylld av grisprotein för att den ska se större och mer mör ut? Eller är det skillnad på fin halvfabrikat (handla färdigmat som köttbullar över disk på saluhallen i Östermalm) eller om man köper hem mamma scans färdiga köttbullar?

Boken har ingen direkt röd tråd, för hon tar även upp det här med skolmaten. Varför envisas skolköken med att fortsätta servera oätliga fiskgratänger som de flesta barnen slänger? De vet ju att barnen inte vill ha det här. Enligt Karin Ahlborg så kan det bero på att det här är planerat i budgeten. Man köper helt enkelt in mindre mängder av den mat man vet att de flesta ratar. Alltså så tjänar skolan/kommunen  på det här. Just det här kapitlet i boken som heter ”Kan barn äta suhi” får också mig att tänka på skolmaten och då i första hand på soppan som de envisas med att servera barn på förskolan. Små barn har oftast problem med att äta soppa. Så mina barn har alltid varit vansinnigt hungriga på torsdagar. Jag har till och med tagit upp det här i de politiska instanser som fördelar budgeten att man bör ta bort soppan för att servera något annat. Men, nej. Det har inte hänt och det för att det är en kostnadsfråga. Soppa är billig mat.

Jag som har tre barn, heltidjobb och lite tid älskar den här boken. Det är inte fel att servera barnen falukorv, det är inte heller fel att slänga in en Gorbys pirog i micron som du sen serverar med ett glas jos (tillsammans med ett glas jos ligger rätten exakt på Livsmedelsverket rekommendationer) Det är en befrielse att läsa. Ingen ångest. Ingen skuld för att jag inte står där och bakar de där jäkla pirogerna själv och inte heller bakar mitt bröd. Mina barn får i sig det de behöver ändå.

Och dessutom slår Karin Ahlborg fast att man kan hålla sig till ett visst antal rätter och varva mellan dessa. Och det är inget fel på fredagsmyset. Det är ju via tacosen ungarna får i sig den sallad  de vägrar äta annars. Ett bra fredagsmys.

Jag älskar den här boken. Mer fredagsmys och Karin Ahlborg åt världen.

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, fredagsmys, mat, recension, barn, Karin Ahlborg

Read Full Post »

I en familj finns inga fiender….

 I en familj finns inga fiender är Viktoria Myréns romandebut och har just kommit ut på pocket (ordfront). Man kan säga att det är en relationsroman, fast ändå inte. Det handlar om osäkerhet, rastlöshet och ensamhet. Ensamhet fast du lever i tvåsammhet, ensamhet fast du har en mamma och en bror. Ensamhet fast du har en familj. Och det handlar om föräldrarollen om förväntningar och ångest över att inte vara den du borde.

Maria, som boken handlar om, orkar inte längre. Hon packar sina väskor och åker iväg medans mannen står förtvivlad kvar med två skrikande barn. Maria måste få komma bort, andas, vara själv och tänka. Kärnfamiljen kväver henne.  Maria åker till sina bardomars sommarställe och efter ett tag dyker en okänd kvinna upp och sedemera även Marias mamma. Vi får läsa om deras förhållande mellan dem och även om den här okända kvinnan som till viss del fungerar som en nyckel för Maria. Hon låser upp, ställer frågor och ser Maria. 

Det här är en fin och till viss del även jobbig roman. Det handlar om förbjudna mammakänslor som det är svårt att prata om. Och det handlar om en mamma som funderar över om hon älskar sina barn tillräckligt. Även, vid vissa tillfällen så funderar hon på om hon älskar sina barn överhuvudtaget. Kan man älska ett barn mindre och ett annat mer? Hur var Marias mamma? Och hur blir vi formade av våra egna föräldrar?

Jag tycker om boken, för till viss del känner jag igen mig. Jag i min situation som mamma. Mitt förhållande till min mamma. Min mammas förhållande till sin egen mamma. Många som läser den här känner med allsannolikhet igen sig, det här med att falla på plats och vara på ett visst sätt fast man inte kanske vill.  Jag kan också känna igen mig i tröttheten. Den stora trötteheten som slår till då och då. Och de evinnerliga frågorna om man är tillräckligt bra förälder och hur är man bra förälder. Ska man glömma bort sig själv och vara så som man tror att alla andra vill att man ska vara?

Boken får betyg 4 av mig.  Jag tyckte mycket om Viktoria Myréns lågmälda berättarstil.

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recensioner

Read Full Post »

Askungar av Kristina Ohlsson.

Jag gillar att bli glad. Positivt överraskad. Och det är precis vad jag har blivit av boken Askungar av Kristina Ohlsson. Askungar är Kristina Ohlssons deckardebut, och av debuten märker man inget och av deckaren märker man mycket. Det är en självsäker debut som lovar mer.

Boken börjar dramatiskt med ett barns bortförande på Flemmingsbergs station. Mamman står kvar på perrongen när tåget åker vidare och när de efter en stund tittar till barnet på tåget, så är hon borta. En rätt så hemsk historia vävs runt den här händelsen och jag kan inte slita mig från boken. Inte en enda stund.

Vi slängs från den ena stunden att vara hos mördaren som tituleras mannen ,till utredaren Fredrika Bergman som är alldeles ny på sitt jobb. Och hon försöker få den gamle, men duktige  kommissarien Alex Recht att tänka om eller annorlunda i fallet om det bortrövade barnet.

Ena stunden är vi mitt i utredningen för att sen hamna hos mördaren. Allt gjort på ett smart flyande sätt som gör att du vill läsa mer. Läsa vidare.Samtidigt som jag vill läsa hela boken på en gång, så vill jag inte läsa ut den. Jag vill draaaa på den spännande läsupplevelsen. Men tillslut tar ju boken slut, vare sig man vill eller inte.

Och då har vi turen att Kristina Ohlsson snart kommer ut med sina andra bok i serien om Fredrika Bergman och Alex Recht. Och den boken kommer att heta Tusenskönor. Jag väntar med spänning tills dess kan ni andra hålla till godo med Askungar som jag ger betyg 4

Läs även andra bloggares åsikter om Askungar av Kristina Ohlsson, bok, böcker, pocketböcker, recension

Read Full Post »

Recension;Himmel och Helvete av Jón Kalman Stefánsson

En bok som tar tid att läsa och ska ta tid att läsa är Himmel och Helvete av Jón Kalman Stefánsson (Weylers förlag) Det är vackert, det är gripande men det kan också vara hårt och kärvt. Som Island.

Det tog tid för mig att läsa den här boken, mest för att jag bläddrade tillbaka, läste igen och blev tagen av det som skrivits.Och för att berättelsen kräver närvaro och tanke.  Berättelsen är om Pojken och hans vän Bárdur. Bárdur drömmer om annat än att bli fiskare, därför bär han alltid med sig en bok. Det är en berättelse om döden, men också livet och de val man har eller inte har. Om lycka och olycka.

Ibland läser man böcker som tar tag och rycker. Böcker som kryper in i själen och skakar om. Det här är en sån bok. Och det här var min första bok av Jón Kalman Stefánsson , men absolut inte sista.

Av mig får den betyg 4

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recension, boktips

Read Full Post »

Emmy Moréns Dubbla liv av Barbara Voors

Emmy Moréns dubblaliv är Barbara Voors första ungdomsroman (brevroman). Vi som har läst henne innan, vet att hon skrivit mycket annat också.

Emmy Moréns dubbla liv (rabén & sjögren) handlar om Emmy 15 år, vars föräldrar just har skilt sig. Hon känner sig utanför, både i hemmet och i skolan. Emmy bor med sin 18-åriga syster hos pappa, medans mamma bor i Göteborg. Emmy känner sig övergiven av sin mamma och tycker att pappa är frånvarande. Hemma äter de bara micrad mat på plasttallrikar och det är inte långt kvar tills de äter med plastbestick också. Men så en dag när Emmy, uttråkad, googlar sitt namn på nätet och hittar hon  en annan Emmy Morén,fast hon är 30 år och en berömd skådespelerska. Emmy bestämmer sig för att maila Emmy.

Är de samma person eller inte? Vem skriver till vem? Iallafall så vi följa dessa två och deras brevväxling. I breven så får vi läsa om Emmy 15 år och hennes första kärlek och när hon får nya vänner. Vi får också läsa om Emmy 30 år och hennes vedermödor på teatern och om hennes roll som mamma.

Jag tycker om Emmy Moréns dubblaliv, på något vis påminner den mig om min tonår och mitt vuxenliv. Fast ändå inte. Vi hade ju inte e-mail under min tonår och internet fanns säkert, men bara på Nasa. Typ. Boken är rolig och också skriven med respekt för hur en tonåring kan bete och känna sig i vissa  lägen. Hur ensam kan man inte känna sig när man är 15 år , hur första kärleken känns, hur ont det gör eller hur skönt det kan kännas i magen. Och hur jobbigt det är när föräldrarna skiljer sig och allt blir annorlunda. Men eftersom vi även får möta Emmy 30 år, så finns det ett visst vuxenperspektiv också. Emmy 30 år har andra vedermödor än Emmy 15 år. Hur osäker man kan känna sig som mamma, eller ställa frågorna om det här är rätt. Vad är meningen med livet och hur hittar jag mig själv i allt det här?

Vem behöver vem? är det den vuxna Emmy som behöver vägledning och den unga som leder? Jag tycker att de vägleder varandra, som en hjälp för att gå vidare i det som kallas livet.

Boken är bra och jag tyckte mycket om den. Nu står min sons kusin Selma 13 år på tur att få läsa den. Och det ska bli intressant att höra vad hon tycker. Själv så ger jag boken betyg 4.

Och tänk om du själv kunde brevväxla med ditt yngre jag eller äldre jag. Vad skulle du undra över då?

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recension, Barbara Voors

Read Full Post »

Recension; Judaskyssen av Anna Grue

Jag har fått en ny favoritdeckarförfattarinna, Anna Grue. Judaskyssen är  den danska författaren Anna Grues sverigedebut. Och det handlar om en annorlunda sol och vårare, eller inte annorlunda kanske, men en mer spännande berättelse.

Anna Grues hjälte heter Dan Sommerdahl, en fd reklammakare som slutade inom reklamvärlden efter en period av utbrändhet.  Sen råkar han bli detektiv, det är inte planerat, utan bara blir så. Dan Sommerdahl kallas också den skalliga detektiven (och ja, det är för att han är skallig). Judaskyssen är den andra fristående delen i serien om Dan Sommerdahl och hans bästa vän, kriminalkommissarien Flemming Torp.

Jag tycker att det är rätt så smart att ha en reklammakare som detektiv. För det reklammakare är bra på är just research och  så har de en stor portion nyfikenhet och vetgirighet. Iallafall de jag känner.

I Judaskyssen så blir Dan Sommerdahl kontaktad av sin dotter som går på konstskola i Köpenhamn. Hennes favortitlärare Ursula har blivit sol och vårad. Ursula vill inte koppla in polisen eftersom hon känner sig dum, förlöjligad och sårbar. Hon anade ingenting eftersom allt tillsammans med den unge och snygge Jakob hade varit så äkta. De skulle till och med gifta sig och flytta utomlands för att öppna ett hotell. Men ju mer Dan Sommerdahl nystar i sol och vårar härvar ju mörkare blir det och det visar sig att den här Jakob har mer än en personlighet.

Det här är en perfekt spänningsroman att läsa under semestern. Jag tycket mycket om den och det persongalleri som Ann Grue målar upp och hur hon bygger upp spänningen. Jag vill bara veta mer och bläddra vidare.

Jag ger den betyg 4

Inbunden

Utgiven: 2010-04-14
ISBN 978-91-642-0292-

Läs även andra bloggares åsikter om bok, böcker, recension, Anna Grue judaskyssen, litteratur

Read Full Post »

Recension av Den jag var innan Christina Bergil

”Du vet inte om det, men vi har träffats förut. Det var i vårt andra liv, det som både du och jag har levt: inom normalitetens gränser”

Så börjar Den jag var innan av Christina Bergil.  (Wahlström & Widstrand) På något sätt poetisk och vackert. Men det hon beskriver i boken är ingalunda vackert. Det handlar om andra världskriget och vad som händer just då, och vad som var innan och sen blir efter. Olika öden, som har tagit annorlunda vändningar på grund av rådande omständigheter.

Vi får följa Anna som är läkare och judinna. I sin roll i ett av Hitlers koncentrationsläger som läkare, fast som fånge. Där hon jobbar sida vid sida med de tyska läkarna som behöver henne på grund av hennes kunskaper. Vi får följa henne och även den tyske läkare, han som hon mötte innan, i en annan situation. Då när han var en ömsint läkare åt hennes mor. Nu är han chefsläkaren på koncentrationslägret i en annan värld, en egen värld.

Vi får också följa Helga (några decenium senare), hon som har flytt med sin familj till Argentina för att starta upp ett nytt liv. Hennes man får äntligen starta upp sin efterlängtade läkarpraktik medans hon själv försöker kväva alla minnen som tränger sig på. Vi följer dessa två och tillslut vävs de ihop som ett litet pussel.

Berättelsen är vackert skriven och jag känner hopplösheten, sorgen och melakolin i texten. Och också det faktum att dessa personer till viss del har gett upp. De finner sig i det faktum att det är så här det är och det är bara att följa, låta tiden gå. Som ett brinnande ljus som står sig ända tills någon blåser ut det. Bara följer vinden.

Jag tyckte mycket om boken och kan tänka mig att läsa mer av Christina Bergil eftersom det här var min första upplevelse av henne. Mitt betyg 4.

FÖRFATTARE: CHRISTINA BERGIL	UTGIVNINGSDATUM: 2010-04-15
ISBN: 9789146220374	GENRE: SVENSK SKÖNLITTERATUR

Läs även andra bloggares  åsikter om bok, böcker, recension, skönlitteratur

Read Full Post »

Mr Alis Äktenskapsbyrå – En fantastiskt rolig och varm bok

Mr Alis Äktenskapsbyrå av Farahad Zama (Kabusa Böcker) är en riktigt  lättläst feel-good bok. Jag blev glad av att läsa den och dessutom så kom jag på mig själv med att gapskratta på pendeln.

Mr Alis Äktenskapsbyrå handlar om Mr Ali som just har blivit pensionär. Men han är inte riktigt nöjd med sin tillvaro och hans hustru börjar tröttna på hans gnäll. Så hon föreslår honom att börjar med någonting som kan ta upp hans tid lite. Mr Ali startar då en Äktenskapsbyrå och den blir populärare än vad han har tänk sig. Genom äktenskapsbyrån så får vi möta massor av olika människor, det är föräldrar som vill gifta bort sin korta dotter med en jättelång man, det är systrar som vill gifta bort sin bror med en vacker, smart kvinna. Det finns även kvinnan som själv söker sig en man genom byrån. Och allt det här kryddas med en dos av humor och kärlek. Boken utspelar sig i Indien i en värld av arrangerade äktenskap, kärlek och indiska traditioner.

Farahad Zama är uppväxt i Indien och bosatt I London. Mr Alis Äktenskapsbyrå är hans första roman och har rönt stora framgångar i hemlandet England. Han är ingenjör och skriver på helgerna, just nu håller han på att skriva på sin tredje bok. Hans andra bok är nyss utgiven i England, The Many Conditions of Love. En bok jag hoppas kommer hit snart.

Jag tycker mycket om boken som både gjorde mig glad och lite förälskad. Det är verkligen en bok som man ska sitta och läsa en kall vinterhelg, om än bara för att värmen i boken förgyller den trista vintern. Jag ger boken betyg 4.

Läs den och känn värmen sprida sig i kroppen.

Utkommer den 18 mars

ISBN 978 91 7355 111 3

Kabusa Böcker

Läs även andra bloggares åsikter om Mr Alis Äktenskapsbyrå av Farahad Zama, bok, böcker, recension, boktips

Read Full Post »