På jobbet så har jag haft en lyssna bok med mig, och nu senast så har jag lyssnat på Elva Minuter av Paulo Coelho. Jag har läst många böcker av honom. De är alltid tänkvärda och ger mycket funderingar kring livet och de val man gör. Jag är extra förtjust i Pilgrimsresan, som faktisk har fått mig att fundera på att göra just samma resa som Paulo Coelho gör i den boken.
Men nu handlar det om Elva minuter. En berättelse som inte är lik de andra han har skrivit, men är också en av hans mest sålda. Berättelsen handlar om Maria( som bygger på en sann historia) som vill förstå kärlek. Hon börjar sitt liv i en fattig by i Brasilien för att sen bli ”lurad” över till Schweiz. Och för att slutligen sluta som prostutierad där. Boken handlar om kärlekens väsen, om Marias väg för att förstå den. Hon börjar sin ungdom med att bli sårad och bestämmer sig då för att aldrig bli kär mer. Men boken handlar om hennes väg tillbaka till kärleken och att förstå den via sexualiteten. Boken handlar mycket om val och hur man kan påverka sitt egent liv med att öppet välja vägen du går på. Hur Maria lär sig känna kärlek via de män som köper hennes tjänster. Hur hon lär vissa att älska och hur hon, slutligen lär sig att förstå kärlek.
Boken är bra eftersom Maria egentligen inte är ett offer. Hon ser inte sig själv som det iallafall utan väljer att se omständigheterna runt omkring. Man väljer själv sitt liv. Och Maria gör det med öppna ögon och när hon inser att det är så, att det är hennes eget val så känner hon sig fri.
Jag har lite frågor till er som har läst boken, svara gärna i kommentarsfältet
1. tycker du att Maria gör rätt val? Skulle du ha gjort samma i hennes situation?
2. Har du läst andra böcker av Paulo Cohelo, isåfall, är den här olik eller lik de andra?
3. Förstår du vad Maria menar med att göra egna val, aktiva val. Hur hon ser på livet.
4. Det Maria lär sig om kärleken, är det rätt bild? är det så det är? Vad är kärlek?
Jag läste ”Elva minuter” i början av 2006, så jag minns inte tillräckligt för att kunna svara på frågorna. Synd, jag tycker frågorna brukar vara roliga att fundera på annars. Och nu förstår jag nu att man kan läsa boken på olika sätt, kanske beroende på vad man har för förväntningar.
”Elva minuter” var en stor besvikelse för mig. Så här skrev jag om den i ”Rullen” på min hemsida – sedan blev det aldrig av att jag recenserade den ordentligt:
Elva minuter
På tal om att skriva och om att älska, så måste jag komma ihåg att recensera Paulo Coelhos bok ”Elva minuter”, som jag verkligen inte älskade. Ändå läste jag ut den här boken om kärlek och sex, steg för steg, därför att jag tänkte att nu… nu kommer vi kanske till det intressanta!? Nähä… men nu då?
Nej. Innan det någonsin hände var den slut. Jag har inte ens haft lust att recensera den – så tråkig var den.
Antagligen tycker inte någon över tjugo att den är särskilt läsvärd. Eller? Den känns mest som en tonårsbok från sjuttiotalet, trots att den utger sig för att tillföra läsarna något helt nytt. Mycket underligt.
Jag kommer nog inte att chansa mer på Coelho, trots att jag tyckte mycket om ”Alkemisten”. Anledningen till att jag gav ”Elva minuter” mer än de första tveksamma elva minuternas läsning, berodde på att jag förväntade mig ett lite större djup.
Jag förstår att du tyckte det. Jag har läst lite andra böcker av honom innan. Bla pilgrimsresan som jag gillade skarpt. Den här boken är rätt så ovanlig och inte lik honom. Jag blve rätt så förvånad i början. Men för mig såg låg tyngden i att hon valde sitt liv. Då menar jag att boken handlar om att vi ska vara mer medvetna om vad vi gör med våra liv (tror jag). Att man kan välja och att det alltid finns alternativ. Om man går in i det med öppna ögon så blir man inte bitter och kanske inte skyller på ngn annan över sina egna beslut.
Men jag håller med dig. Den är inte lika bra som ngn annan bok han har skrivit. Men jag tänker nog våga läsa ngn annan av honom.
Tänkte bara berätta att jag äntligen har köpt ”Elva minuter”, på spanska dock, och så snart som jag har läst ut den bok som nu ligger på sänghyllan så ska jag börja läsa den.
Återkommer förhoppningsvis inom kort : )
/Malin
Hoppas du gillar den. Den är, som sagt, inte lik de han skrivit innan.
Jag är fortfarande mitt uppe i läsandet och än återstår det ca 100 sidor, men jag hoppas att det är okej med en delrapport. Just nu är hon mitt uppe i ett (eller flera) spännande äventyr och testar gränserna. Kanske får boken en drastisk vändning och kanske ändras min syn på boken fram emot slutet.
1. tycker du att Maria gör rätt val? Skulle du ha gjort samma i hennes situation?
Av de val som hon hittills har gjort hade jag nog avstått de flesta. Jag är alldeles för klok eller feg (beroende på hur man ser på det) för att följa med någon främmande man till Holland. Men samtidigt tror jag att hon har gjort rätt val, eftersom det är en del av hennes livsresa. Kanske kommer dock de mest avgörande valen i slutet av boken.
2. Har du läst andra böcker av Paulo Cohelo, isåfall, är den här olik eller lik de andra?
Jag har läst ett par böcker av Coelho tidigare ”Alkemisten”, ”Zahiren” och ”The Warrior of light”. Hittills gillar jag nog faktiskt ”Elva minuter” bäst (fast jag läser på spanska). ”Alkemisten” var den första bok jag läste och jag fascinerades då mest av allt över omgivningarna (boende i Spanien med en man från norra Afrika), men även herdens upplevelser längs vägen. ”Zahiren” minns jag inte så mycket av, var det möjligen den där de vandrade till Santiago de la Compostela eller har jag även läst ”Pilgrimsresan”!?
Det jag gillar med ”Elva minuter” är hur Maria resonerar, hennes tankesätt, upplevelser av verkligheten, magin förekommer i den enklaste av vardagssituationer. Det gör det möjligt för alla (inklusive mig själv) att finna något under ytan i varje ”vanlig” situation. Paulo Coelho har ett skönt sätt att skriva på, en text som är så enkel men ändå så komplex. Dock tycker jag mig finna likheter med tidigare böcker, den pararella historien om själen (eller vad man nu vill kalla det).
Jag tror att jag återkommer till fråga 3 och 4 när jag har läst klart boken.
Trevlig onsdag!
Vad kul att du gillar boken. På fråga 1 så skulle jag nog svara som du. Jag är nog för klok eller för feg men att när det gäller Maria så är det ju en del av hennes livsresa.
När det gäller 2. Så har jag läst Pilgrimsresan, vilken jag gillade och den har lett till att maken planerar att gå den med en kompis =) Alkemisten är än så länge min favorit.
Jag ser framemot dina svar på 3 och 4 =)
Ja, så har jag läst färdigt 11 minuter av Paulo Choelo.
Lättläst men lite tunt språk, jag vill ha ett lite mer målande språk. Kanske ingen bok jag skulle välja att läsa i första hand.
1. tycker du att Maria gör rätt val? Skulle du ha gjort samma i hennes situation?
Maria följde sitt hjärta åtminstone till slut. Det har jag oxå gjort, jag lämnade allt här hemma och flyttade till Spanien och en man som jag hade träffat på ICQ och nu har vi gift oss och bor här i Göteborg.
2. Har du läst andra böcker av Paulo Cohelo, isåfall, är den här olik eller lik de andra?
Jag har läst Alkemisten och den var inte alls lika denna, den var oxå mycket bättre.
3. Förstår du vad Maria menar med att göra egna val, aktiva val. Hur hon ser på livet.
Ja det förstår jag, hon går sina egna vägar utan att följa mängden, men det kan innebära att hon blir lite ensam, jag tror att många känner sej lite skrämda av en så stark person.
4. Det Maria lär sig om kärleken, är det rätt bild? är det så det är? Vad är kärlek?
Marias kärlek är för teknisk och hon lär sej ur böckernas värld, det är inte rätt bild. Kärlek är att följa sitt hjärta.
Tack för din recension Irene! den var jättebra och insatt, trots att du tyckte boken var sådär. Själv så blev jag mer nyfiken på Paulo Cohelos böcker och tänkte nog djupdyka lite mer i hans verk.
På väg hem från massören läste jag klart ”Elva minuter”, fast jag allt blev lite generad av att sitta och läsa stundtals erotisk litteratur på bussen. Tur det va på spanska ; ) Jag blev lite snopen av slutet, tyckte kanske inte det var så passande till historian, kändes plötsligt som en amerikansk film med Meg Ryan. Men å andra sidan så vet man ju aldrig vad som hände därefter, som Maria själv uttryckte det… och det fanns väl en lycka i sig att i den stunden inte bry sig om morgondagen.
3. Förstår du vad Maria menar med att göra egna val, aktiva val. Hur hon ser på livet.
Jag kan stundtals tycka att hennes syn på saker och ting är klockren, Paulo Coelho har lyckats lyfta fram ett flertal saker där i alla fall jag kände igen mig. Hon anser sig nog själv i boken vara annorlunda och somsagt göra aktiva val, men gör hon egentligen det?! Samtidigt tycker jag att hon ofta bara hänger med, kanske på grund av nyfikenhet. Är det ett aktivt val? Vid vissa tillfällen kan an dock utskilja att hon baserar sia val på magkänsla snarare än sentimentala känslor, att bryta upp i tid, osv. Jag tycker nog att bokn hade demonstrerat mer tydliga egna val om hon verkligen hade åkt tillbaka till Brasilien, alternativt någon annanstans i världen… nu lät hon kärleken föra henne (precis det hon sa att hon inte skulle göra), men kärleken är både blind och stark.
4. Det Maria lär sig om kärleken, är det rätt bild? är det så det är? Vad är kärlek?
Jag förstår vad hon menar med att lämna i tid. I själva verket är det väl så att de flesta kärleksförhållande tar slut förr eller senare, och fast de inte behöver sluta illa så förändras med tiden synen på den andre. Om jag dessutom ser tillbaka på mitt eget liv så är det nog så att de personer jag har svårast att släppa är de där det aldrig blev ett fulländad relation som naturligt tog slut. Då lever nyfikenheten kvar. Maria är väl inte heller den första att påpeka hur många par ofta vill förändra varandra, medan man i början fascineras av olikheterna. Så längt håller jag med, MEN för den ”djupa” kärleken tror jag man måste stanna. Jag tror sällan denna form av kärlek finns redan i inledningsskedet, utan är något som kommer med tiden, när man ev. redan har försökt förändra varandra, och sedan accepterat ochbörjat älska varandra precis som man är. (Detta tror jag gäller all form av relationer, kärlekspar liksom vänner, dvs. alla form av kärlek.)
Jag satt på jobbet och lyssnade på boken. Det var oerhört jobbigt att lyssna på de mer erotiska delarna, så jag stängde dörren och skruvade ner volymen. Jättemycket.
När det gäller Kärleken, och som du skriver att den djupare kommer med tiden, så håller jag med dig. Maria är lite lättvindig när hon anser att det är ngt man märker i början.
Fin recension.