Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘facklitteratur’ Category

Döden i grytan av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson (ordfront)är inte bara en sträckläsning utan även skräckläsning. Jag blir så dåligt till mods när jag läser boken och drömmer smått mardrömmar om framavlade broilerkycklingar som är slakfärdiga inom 30 dagar och om skrikande grisar i Mexikanska slakhus. Och när jag vaknar, så kommer jag på att det inte är en mardröm, utan verklighet och vi äter det där.

Döden i grytan börjar med den Kvinnliga frälsningssoldaten som bakar bullar hemma i köket och sen säljer dem på en marknad. Och det har gjort henne till en brottsling. Hennes brottshandling går ut på att hon säljer bullar som hon har bakat hemma i köket. Miljökontorets inspektörer hade en mindre razzia och knep då Maj-Britt 77 år. Om det egentligen inte vore ett sånt allvarligt ämne, så skulle jag tro att det här är ett skämt. Men bakterienojjan i Sverige har tagit sig sådana stora proportioner att Maj-Britt har blivit en brottsling i sin iver att tjäna in lite pengar till Frälsningsarmén.

Och så har vi det här med Sodexo, de som lagar maten och gamla och sjuka i , b la, Stockholms läns landsting. Inplastad mat som är microkokt (även snitzel och lingonsylt) samt smakar lika, oavsett vad du har på tallriken. Det är så sorgligt och jobbigt att läsa. Att huvudsaken är att det ska vara så billigt som möjligt. Ingen lust, intenting finns kvar i ätandet.

Vi  har mitt i vår bakterienojja  glömt den riktiga maten, den riktiga upplevelsen. Att du som gammal kanske är helt skyddad från bakterier (eller är du?)när du äter Sodox inplastade mat, men du har mist hela matupplevelsen och den känsla det innebär att äta god mat. För visst äter man mindre mat när de blir äldre, men det är bättre att äta mindre än att inte vilja äta alls av den smaklösa inplastade microkokta maten.

Det här är en bok alla politiker ska läsa. Det är ett måste. Då kan jag tillägga att Socialdemokraternas borgarråd Carin Jämtin agerar efter författarnas upprop i DN.

Och förresten, inte bara politiker ska läsa den. Gör det Du också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Varför mördar man sin dotter av Emre Güngör och Nima Dervishvar ett impulsköp på pocketshop. Ingen bok jag hade hört tala som innan faktiskt. Innan jag såg den i skyltfönstret. Boken tar upp begreppet och företeelsen  hedersmord, men från förövrarens situation istället för offret.  Frågan ställs, varför mördar man sin dotter?

Jag brukar läsa Nima Dervish krönikor i Stockholm City, och jag har alltid gillat hans frispråkighet. Däremot så är Emre Güngör en ny bekantskap för mig. Och jag gillar deras samspel i Varför mördar man sin dotter. Boken tar upp de svenska offer som vi har läst om i tidningarna, Fadime, Pela och Sara. Författarna vill förstå hur de tänker, de som mördar sina döttrar eller systar. Och författarna funderar över och diskuterar orsakerna till en sådan händelse.  De möter dessa fäder och bröder och en del möten är verkligen känslosamma och förövrarna förstår inte sitt brott. Frågor om hederskultur, kultur, religion och grupptryck ställs. Jämförelser med andra företeelser i samhället.

Det här är en nödvändig och tänkvärd bok  som bör finnas i var politikers hand. Viktigt och tyvärr, nödvändigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Nu, mitt i sommaren är glass det bästa att svalka sig med. Min absoluta favorit glasspinne är Twister, syrlig och god. Perfekt sommarglass. Det finns också en fin bok som tar upp glasshistorian. Det är boken Ett stycke glasshistoria som utkom i samband med GB;s femtioårsjubileum.  Själv fick jag boken av GB, i samband med ett event när de skulle presentera en ny glasssmak. En fantastiskt trevlig bok som både jag och barnen har suttit och bläddrat i. Många minnen väcks till liv. Kommer ni ihåg Puckstång? Eller Pistagepinne? Eller glasspinnen Flirt som såg ut som ett hjärta? När jag var liten så var isglassen Zoom och 88.an bland mina favoriter. 88,an finns fortafrande kvar och är fortafarande en av favoriterna.

I boken finns också ett kul glassgalleri där det finns bilder och lite historia om alla glassar. Hur länge de fanns och varför de inte finns längre.  Där står det tex om glasspinnen Jelly Splitt som var godisglassens lågmärke, eller var det en glass? Den höll knappt en sommar och det är jag glad för.

Vilket är ditt bästa eller värsta glassminne?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

På lördag ska min dotter ha 8 års kalas. Det kommer några tjejer och de ska ha tjejmys och pyssel. Jag gör aldrig tårta eftersom jag tycker att det är jättetrist att göra och ingen av mina barn äter grädde. Men jag gör annat kul istället. Och till dotterns kalas på lördag blir det cupcakes i alla möjliga former. Hur kul som helst att göra och jättegoda att äta. Jag gör små cupcakes, så kan tjejerna äta fler olika sorter. Och boken jag får mina recept och insiriation av är A Piece of cake av Leila Lindholm. Jag vet inte vad gjorde innan den. Jo, bakade någon tråkig tigerkaka eller torr chokladkaka. Med Leilas recept så blir absolut ingeting torrt och allt blir gott.

Här kan du få ett litet smakprov på A Piece of cake

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag har varit i Estland En gång. Och då gjorde jag det flesta gör, tog Tallinnbåten över och tillbringade några fina dagar i den vackra staden, Tallinn.

När jag fick förfrågan om jag ville recensera en läsebok och resebok om just Estland, så tvekade jag inte. Mycket för att jag faktiskt samlar på reseböcker och för att de är oumbärliga att ha med sig på resan. En bra resbok bör alla ha med sig. Jag reser själv mycket och halva planerandet går till att sitta och bläddra i just reseboken.

Jag sa också ja, för jag tror att vi är många som går runt med villfarelsen att Estland är ett tråkigt land att besöka. Och att det bara finns Tallinn. Men jag kunde inte ha mer fel.

Och efter att ha läst Lär känna Estland, en läsebok och resebok av Pär Lindström, så har jag ändrat uppfattning. Det här är en fyllig resehandbok som berättar både om Estlands historia, kultur och många resmål. Jag tycker mycket om historiadelen. Ett kapitel heter ”Den sjungande revolutionen” som handlar om de händelser som la grunden till de baltiska staternas självständighet 1991. Det är också den historiska beskrivningen som gör Lär känna Estland, till en unik resebok. Jag har många resehandböcker i alla former på både svenska och engelska, men det är inte många som går så grundligt in i landets historia som den här reseboken gör. För mig är det  ett extraplus eftersom jag tycker om att att lära och veta mycket om de länder jag besöker.

Och vidare, så blir jag bra sugen att packa in familjen i bilen och åka till Norra Estland där Jägalafallet finns. I det kapitlet har Pär Lindström beskrivit exakt hur man ska åka för att komma dit. Och naturen verkar ju helt fanatstisk. Och så får vi inte glömma Tallinn, denna lilla pärla till stad.  Ni som inte har varit där, åk dit. Det är en jättefin stad och ta med en bra resebok så får ni se mer än vad jag gjorde. Vill ni inte åka själva så håller författaren till boken, Pär Lindström, i flera gruppresor som går till de baltiska länderna.

Våga besök våra baltiska grannländer!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Just nu så svämmas vi över av bröllop, fest och kungar. Så känns det iallafall när man jobbar i Gamla Stan som jag gör. I varje hörn säljs det saker med Victoria och Daniel på. Allt från skedar till t-shirts. 

Men gillar du prinsessbröllop, kungar och slott så tror jag att boken Drottning Victoria av Sverige – Om kärlek, plikt och politik av Stig Hadenius.  (Nordsteds) är något. Jag är faktiskt inte monarkist, men att läsa om kvinnor i svensk historia är aldrig fel eftersom det finns för lite nerskrivet om svensk kvinnorhistoria. I alla miljöer.

Så den här boken är en bok jag vill ha.

Read Full Post »

Jag skrattar högt när jag läser ”Den föraktade Falukorven, om ketchupkrig och fredagsmys” av Karin Ahlborg (ordfront). Jag vet inte om det är meningen att jag ska skratta. Men den är skitrolig. Om jag uttrycker mig milt.

Karin Ahlborg är till vardags matskribent på Aftonbladet. I boken ”Den föraktade falukorven” så går hon till ett rasande angrepp mot den förfinade matkulturen som ser ner på fredgasmys och familjer som klämmer i sina stackars små barn halvfabrikat. Hon ställer frågan; vad är halvfabrikat? det kan lika gärna vara mjöl eftersom vi inte står hemma i vårt kök och maler mjölet. Eller är det finrestaurangen dit du går och äter din fina kycklingfilé fylld av grisprotein för att den ska se större och mer mör ut? Eller är det skillnad på fin halvfabrikat (handla färdigmat som köttbullar över disk på saluhallen i Östermalm) eller om man köper hem mamma scans färdiga köttbullar?

Boken har ingen direkt röd tråd, för hon tar även upp det här med skolmaten. Varför envisas skolköken med att fortsätta servera oätliga fiskgratänger som de flesta barnen slänger? De vet ju att barnen inte vill ha det här. Enligt Karin Ahlborg så kan det bero på att det här är planerat i budgeten. Man köper helt enkelt in mindre mängder av den mat man vet att de flesta ratar. Alltså så tjänar skolan/kommunen  på det här. Just det här kapitlet i boken som heter ”Kan barn äta suhi” får också mig att tänka på skolmaten och då i första hand på soppan som de envisas med att servera barn på förskolan. Små barn har oftast problem med att äta soppa. Så mina barn har alltid varit vansinnigt hungriga på torsdagar. Jag har till och med tagit upp det här i de politiska instanser som fördelar budgeten att man bör ta bort soppan för att servera något annat. Men, nej. Det har inte hänt och det för att det är en kostnadsfråga. Soppa är billig mat.

Jag som har tre barn, heltidjobb och lite tid älskar den här boken. Det är inte fel att servera barnen falukorv, det är inte heller fel att slänga in en Gorbys pirog i micron som du sen serverar med ett glas jos (tillsammans med ett glas jos ligger rätten exakt på Livsmedelsverket rekommendationer) Det är en befrielse att läsa. Ingen ångest. Ingen skuld för att jag inte står där och bakar de där jäkla pirogerna själv och inte heller bakar mitt bröd. Mina barn får i sig det de behöver ändå.

Och dessutom slår Karin Ahlborg fast att man kan hålla sig till ett visst antal rätter och varva mellan dessa. Och det är inget fel på fredagsmyset. Det är ju via tacosen ungarna får i sig den sallad  de vägrar äta annars. Ett bra fredagsmys.

Jag älskar den här boken. Mer fredagsmys och Karin Ahlborg åt världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.