Nästa bok som vi ska ha i februari bokcirkel är Flyga Drake av Khaled Hosseini ”en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet, om banden mellan fäder och söner, där Afghanistans fascinerande och tragiska historia står i bakgrunden”.
Jag har läst den och jag lovar att den är svår att lämna ifrån sig.
Jag köpte den en dag på väg hem, jag gick förbi pocketshop och tycket boken verkade intressant. Jag satt mig på tåget, läst och foof så var jag hemma. Jag var inte kontaktbar för resten av min familj utan hade tankarna på boken och satt sen och läste hela natten tills jag var färdig. Boken hugger i hjärtat, samtidigt som den också får oss att se att kärlek är något så starkt att det kan överleva allt. En bok som jag har rekommenderat de flesta att läsa. Därför tycker jag att det skulle vara kul att ha den i bokcirkeln och dela mina tankar och intryck av boken med andra.
Khaled Hosseini är uppvuxen i Afghanistan med flyttade som ung till USA. Flyga Drake är hand debutroman och är till viss del självbiografisk. Historien handlar om fäder – sönder och klasstillhörighet. Han har även skrivit boken Tusen strålande solar, som jag hade tänkt att vi skulle läsa lite längre fram i bokcirkeln.
Här är Khaled Hosseinis hemsida
Och Här kommer lite frågor som du kan svara på om du vill
1. Har du läst någon bok om Afghanistan tidigare?
2. vad tycker du om personporträtten (papporna och sönerna) vad är lika, vad är olika?
3. Kan du tänka dig att läsa fler böcker av Khaled Hosseini?
4. Vad tycket Du om Flyga Drake?
Anmälda bokcirklare till den här boken
Ingalillw
Jag har nästan kommit igenom halva boken nu, och gillar verkligen gillar hur berättelsen växer fram med den afghanska pojken i centrum.
Mycket av läsvärdet ligger nog i hur pojkens personlighet blottas med svagheter och brister, utan värderingar, så att man känner med honom och gärna vill försöka slinka in bland sidorna för att hjälpa till. ”Flyga drake” känns helt enkelt realistisk och verkar skriven genom ett sympatiskt hjärta.
Å andra sidan har jag drygt halva historien kvar och man vet aldrig hur detta ska sluta. Inget är förutsägbart, vilket jag också gillar. :=)
/Eva-Lena B
Ja, visst är det en fin berättelse. jag tyckte om hur han porträtterar papporna i boken. hur olika de är men ändå lika (likheten är ju kärleken till sönerna, som uttrycker sig på olika sätt) Och ändå den avundsjuka som blir mellan pojkarna iaf från den enas sida. Fortsätt läsa du kommer inte att bli besviken.
Nu har jag läst klart även andra halvan, och tänkte svara på de fyra frågorna:
1. Har du läst någon bok om Afghanistan tidigare?
Nej, faktiskt aldrig.
2. Vad tycker du om personporträtten (papporna och sönerna) vad är lika, vad är olika?
Jag gillade skildringarna, de kändes realistiska och tillför historien trovärdighet och djup.
Jag tror att de här skildrade afghanska familjerna ganska tydligt visar en generationsskillnad som jag tycker mig se här i Sverige, när det gäller hur mycket av den egna personen eller det allmänmänskliga som fäder vågar stå för inför sina barn – eller för all del inför andra människor överhuvudtaget.
De fäder som är födda på 60-talet eller senare verkar mer naturliga och medmänskliga med sina barn, även om jag förstås inser att det inte går att dra alla över en kam och det dessutom är svårt att få insyn i hur det egentligen funkar i olika familjer. Men överlag känns det som om vuxna förstår sina barn bättre nu för tiden medan de förr såg dem mer som ytliga varelser som leker. Eller vad tycker ni?
I ”Flyga drake” tycker jag det är svårt att jämföra fäderna och sönerna på andra sätt. De är i olika situationer och handlar efter sina personliga övertygelser eller rädslor. Men att de alla påverkar varandra är ju tydligt även om de inte alltid vågar utvecklas i sina relationer.
3. Kan du tänka dig att läsa fler böcker av Khaled Hosseini?
Ja, absolut. Om inte annat så finns även ”Tusen strålande solar” i min bokhylla, som jag också fått av någon. ;=)
4. Vad tyckte Du om Flyga Drake?
Den är varmt medmänsklig och sympatiskt skriven om en pojkes uppväxt med drömmen om pappans kärlek och bekräftelse. En pojke som med tiden växer upp och ser hur allting hänger ihop i ett nät av sanning och lögner – och den hos människan ständigt närvarande rädslan. Samtidigt är boken skrämmande realistisk i skildringen av sociopati – totalt oförstående till villkorslös kärlek som kan växa fram ur den vanligare icke kravlösa kärleken som tycks finnas i de flesta släktband. Kan man älska familjen kan man även älska främlingar – om man bara vågar mötas. Men det är inte alla som kan eller vågar ens någotdera…
Jag rekommenderar boken till alla som via ett sympatiskt berättarsätt vill ta emot lite afghansk nutidahistoria, vid sidan av de målande personliga relationerna och kulturen som huvudpersonerna lever med och har mer eller mindre förståelse för eller känner inlevelse i.
/Eva-Lena B
vilka fina svar och reflektioner. Jag tycker extra mycket om din förklaring om det här med fädrer och sönder (2), och hur det förhållandet utvecklas med tiden. Och jag håller med dig om din bild av de som är födda på 60-talet. Jag tror också att de har en mer mjuk och naturlig relation till sina barn.
Och sen tänkte jag tillägga att jag funderar på att ha tusen strålande solar som bokcirkelbok i april.
[...] Häng på eller bara läsa vår diskussion, och har du själv läst boken så är du välkommen med dina reflektioner. 0.000000 0.000000 [...]
En riktigt bra bok som finns kvar trots att det var ett tag sedan jag läste den. Jag har läst ”Tusen strålande solar” också och tyckte ännu mer om den. Annat om Afghanistan har jag inte läst, men ser fram emot att läsa Diana Janses ”En del av mitt hjärta lämnar jag kvar”. Läser också gärna fler böcker av Hosseini!
Ja, visst ligger dden kvar länge. Det var ett tag sedan jag läste den också. Har dock inte läst ”Tusen strålande solar” men jag har den hemma. Den kommer också att bli en bokcirkelbok i April (tror jag). Men flyga Drake sätter sig i medvetandet länge, länge..
Hej! Det var ett tag sen jag läste den här boken och Tusen strålande solar. Men jag älskade de båda! Har dessutom läst ytterligare en bok om afghanistan sen dess (återkommer med vilken) då jag fastnade för landets historia. Jag läser gärna fler av hans böcker när och om det kommer ut fler. Tyckte att Tusen strålande var avsevärt mer ”hemsk” än flyga drake men det blir nog så när det är kvinnoporträtt i länder som detta.
Nu när jag skriver blir jag lite sugen på att läsa om de här böckerna… får nog bli till sommaren
Sanna, Har du sett filmen Flyga Drake? jag har inte det, mest för att jag inte vill förstöra min bokupplevelse. Det har ju blivit så ibland när man lst en bok och sen sett filmen. Tyvärr.
Precis som Sanna var det ett tag sedan jag läste ”Flyga drake”, faktiskt efter ett boktips via en annan blogg : ). Jag äste även ”Tusen strålande solar” under semestern i Marocko förra året och jag har tidigare läst ”Bokhandlaren i Kabul” (tror jag iaf den heter).
Vad jag tycker är lika i alla dessa böcker är beskrivningen av en pappa som ofta har mycket auktoritet (utåt), men i vissa fall även en förstående pappa i botten som bara inte har förstått. Generellt tycker jag att papporna (och männen generellt) får stor plats. Oavsett om man skriver mycket om dem eller ej finns de alltid där som en skugga över handlingen.
I ”Flyga drake” tycker jag man kan se många olika drag hos huvudpersonerna. I grund och botten är de alla ödmjuka, men medan pappan och sonen (iaf inledningsvis) har en fasad (kommen ur dess ställning i samhället) att skydda kan tjänstepojken kosta på sig att visa ödmjukhet. När sedan ställningen tas ifrån dem uppleve jag det som om även denna fasad faller, sakta men säkert.
”Flyga Drake” är för mig en av de bästa böcker jag har läst på länge och jag kan absolut tänka mig att läsa mer. ”Tusen strålande solar” är även det en gripande berättelse om livsöden, liv som separeras och sammanknyts, men jag tyckte personligen inte att den berörde lika mycket som ”Flyga drake”. När jag läste ”Tusen strålande solar” blev jag dessutom arg/irriterad och illa berörd och letade gärna likheter i min direkt omgivning. Stackars mannen som stod helt oförstående (hans miljö i Marocko har väldigt lite med talibanregimen att göra).
Trevlig helg!
Flyga Drake är också en av mina favoritböcker. Jag älskade den, men har avstått från att se filmen. Mest för att slippa förstöra min bokupplevelse. Jag har också läst bokhandlaren i Kabul också det en mycket bra bok. Men den ser jag mer som en reportagebok.
Jag tror nog du gjorde rätt i at avstå från filmen. Som så ofta blev det en besvikelse efter boken.
/M
[...] I februari så har vi nätbokcirklat om böckerna Boktjuven av Markus Zusak, Dödergök av Katarina Wennstam och Flyga Drake av Khaled Hosseini [...]