Svedd av Sandra Gustafsson

Jag har följt Sandra Gustafsson i många år genom hennes bloggande. Hon började långt innan bloggen blev en hype och ett sätt att synas på. Hon kanske var den första författarbloggen? (någon får gärna rätta mig om jag har fel)

Svedd är Sandra Gustafssons andra roman och hennes debut inom genren spänning, det är en psykologisk spänningsroman. Och jag gillar den. Skarpt.

I Svedd får vi möta Helena. Helena är en trasig ung kvinna som sitter inspärrad på psyket. Vi vet inte varför utan vi får läsa hennes berättelse genom samtalen hon har med psykologen. Vi får möta David, hennes enda kärlek som fick allt att brisera. Vi får möta mamma som är oförmögen att älska sin dotter och vi får i sinsom tid reda på varför. Vi möter också pappan som förstör sitt barns liv på det mest groteska sätt man kan tänka sig.

Sandra Gustafsson bygger upp spänningen sida efter sida. Vem är Helena? Vad har hon gjort? och varför har hon gjort det? Jag kan inte släppa boken utan måste hela tiden läsa vidare eftersom jag vill veta vem Helena är.  Och det är ingen skön läsning. Den är obehaglig och i vissa passage av boken så vänder sig magen av äckel och jag känner Helenas utsatthet och ensamhet. En krossad kvinna som inte hade något val.

Det här är en riktigt bra bok. Psykologisk spänning när det är som bäst och byggs upp bit för bit. Och jag tycker att Sandra Gustafsson ska skriva mer inom den här genren. Är den första boken så här bra, så är chansen att den andra blir ännu bättre.

Läs även andra bloggares  åsikter om Svedd av Sandra Gustafsson, bok, böcker, recension

About these ads